.
|START |Vår verksamhet 
Studiecirkeln       
Kontakta oss      
|Falluja-
insamlingen
|Vad händer i Irak?
Krigsförbrytelser  
Motståndsrörelsen
|"Demokratin" 
Regimen i Irak
Folkrätt             
|Imperalism           
Olja och ekonomi
Iraks grannar      
|Antikrigsopinion 
Vad gör Sverige?
Media & desinfo.
|Vad händer i USA? 
I övriga världen?   
|
.
Föreningen IrakSolidaritet
Irak

. .
Utskriftbar version
.
VAD HÄNDER I IRAK?
KRIGSBROTT
MOTST.RÖRELSEN
USAs ETABL I IRAK
Senast ändrat
2014-04-24
2014-04-24
2014-04-13
utdrag140408
2014-04-13
utdrag
2014-04-04
utdrag
2014-04-03
utdrag
2014-04-01
utdrag
2014-03-29
2014-03-20
utdrag
2014-03-17
utdrag
.



PRESSMEDDELANDEN
SITE-KARTA
ARKIVET


BRÄNNPUNKT IRAK
V å r   t i d n i n g
INNEHÅLL
LÄSVÄRT
.

"Säkerhetspakten om tillbakadragande av de amerikanska trupperna" - ett avtal om permanentande

Ingen folkomröstning om Säkerhetspakten (SOFA-pakten) mellan USA och den irakiska regimen i gröna zonen i Bagdad
Säkerhetspakten genomdrevs i det irakiska parlamentet med löfte om folkomröstning under juli månad 2009. Ingen folkomröstning har genomförts i det laglösa, ockuperade Irak.
090815
 
"Säkerhetspakten om tillbakadragande av de amerikanska trupperna" - ett avtal om permanentande
Skriven av Pedro Rojo, Mellanösternexpert, redaktör för tidskriften Al Fanar:  Boletín de Prensa Árabe och medlem i ledningen för CEOSI (Den spanska kampanjen mot ockupationen och för Iraks oberoende).
http://www.boletin.org
"I och med att pakten träder i kraft, bevaras nuvarande status quo, det vill säga USA:s kontroll av landet och straffrihet för amerikanska soldater samt den nuvarande irakiska politiska klassens underkastelse, korruption och sekterism, men utan nödvändigheten att vända sig till FN , med motiveringen att det handlar om en tolererad närvaro som irakierna till och med har bett om."
 

Nödvändigheten av en ny ram för ockupationen
Situationen i Irak har tagit en vändning som USA:s regering inte förutsett, och det har gjort det nödvändigt att staka ut en ny ram för den amerikanska närvaron i Irak. Det ständiga trycket från det irakiska motståndet och avsaknaden av folklig stöd i det irakiska samhället har tvingat amerikanerna att i betydande omfattning dra sig tillbaka till sina befästa baser, vilket innebär en märkbar reducering av deras aktioner och patrullering i öppen terräng.
Den ideologiska täckmantel med vars hjälp man hittills upprätthållit ockupationen kunde förbli densamma, eftersom situationen inte tycks ha förändrat sig. Den 18 december 2007 lade FNs säkerhetsråd fast att "... situationen i Irak är fortfarande ett hot mot freden och mot den internationella säkerheten" och legitimerade enligt avsnitt VII av FNs stadga närvaron av utländska trupper på irakiskt territorium (resolution 1790).
Fram till idag har ingenting förändrats i Irak, för allt som hotade freden och den internationella säkerheten i december 2007 finns ännu kvar. Men med hänsyn till att alla skäl för USAs ingripande och för att rättfärdiga dess invasion av Irak saknade sannfärdighet (massförstörelsevapen och samröre av den irakiska regimen med Al Qaeda), måste man veta vari det påstådda hotet mot fred och internationell säkerhet bestod, som sades rättfärdiga ockupationens första fem år.
I alla fall tycks det klart att varken den amerikanska eller den irakiska regeringen ville upprätthålla farsen om det internationella hotet, och därför skrev George Bush och Nuri al-Maliki den 26 november 2007 under en principförklaring om långsiktigt samarbete och vänskap. I dess tredje avsnitt slogs fast att FNs mandat inte skulle förlängas efter den 31 januari 2008. På grund av detta avsnitt förutspådde några röster att den amerikanska ockupationen skulle avslutas vid detta datum. Ingenting kan vara mera fjärran från verkligheten.
 
Vad betyder den nya överenskommelsen?
För det första står den amerikanska militära ockupationen inte längre under skydd av FNs resolution,utan är inskriven i denna överenskommelses lösa ram. Därmed låtsas man ge legitimitet åt en illegal och blodig ockupation med den enda avsikten att rättfärdiga den amerikanska närvaron, samtidigt som detta i själva verket enligt Nizar Samerrai, irakisk analytiker och medlem av Centret för Strategiska Irakiska Studier "... betyder mer amerikansk plundring, mer förstörelse och ingen enda positiv aspekt för Irak..."
Pakten avvisas kategoriskt av alla ockupationens motståndare. De beskriver den som en fortsättning av ockupationen och en vanlig tvetydighet från de politiska kollaboratörernas sida: "... Det irakiska motståndets Politiska Råd tillbakavisar den här illegala pakten liksom alla andra överenskommelser som dök upp i skuggan av ockupationen från en regering som inte är något annat än en produkt av ockupationsmakten och inte företräder vårt tålmodiga folks vilja. Denna regering saknar behörighet att ratificera någon som helst överenskommelse eller att ingå en pakt, och därför är allt som den frambringar ogiltig och oacceptabelt för oss"
Muslimska Lärdas Förbund i Irak konstaterar i ett öppet brev till det irakiska folket: "... Vi är medvetna om att ockupationen kommer att fortsätta, varför det är logiskt och naturligt att utgå från att motståndet fortsätter sin kamp, som historiska fakta bekräftar. Detta betyder att Irak inte får någon fred, att blodsutgjutelsen fortsätter, att amerikanerna fortsätter sina bombningar, plundringar och arresteringar under förevändning att kämpa mot personer som står utanför lagen. För oss kommer de kommande åren att bli likadana som de gångna".
De politiker och analytiker som har följt förhandlingarnas utveckling sedan den första versionen av pakten försäkrar att amerikanerna lade fram 'stora mängder' av flexibla utkast för att olika irakiska kretsar skulle ges möjlighet att rättfärdiga sina ställningstaganden och sina möjligheter att påverka paktens utformning. Analytikerna försäkrar att Vita huset var förvissat om att pakten skulle komma att godkännas trots att man under de sista månaderna sade att det var omöjligt på grund av parternas skilda krav. En irakisk källa uppger att "... pakten kördes på två parallella förhandlingsvägar. Den ena var den officiella och offentliga mellan de två parterna – de irakiska och amerikanska regeringarna – medan den andra gick mellan den amerikanska ambassaden i Bagdad och de tre politiska kretsarnas företrädare och fokuserades på de egentliga fördelarna för var och en av dem".
Abu Mohamed, politisk talesman för Fronten Jihad och Befrielse säger: " ... Säkerhetspakten är inget annat än ett amerikanskt beslut; den är inte en överenskommelse mellan två jämställda parter, mellan två oavhängiga stater. På ena sidan har vi ett ockuperat land med en regering som tillkommit genom ockupationen och å andra sidan har vi själva ockupationsmakten. Det handlar alltså om en endogen förhandling: ockupationen förhandlar med sig själv. De såkallade diskussionerna, de ändringar som krävdes här och där, är inget annat än avledningsmanövrer för att ge pakten ett demokratiskt sken, för att kunna säga till världen att den irakiska regeringen är suverän och har besluts- och förhandlingsrätt. Men verkligheten är en annan: den irakiska regeringens politiker är funktionärer som kollaborerar med ockupationsmakten och i synnerhet med amerikanerna därför att det är dessa som har utnämnt dem till ledare för Irak".
Den meningslösa voteringen den 27 november, där det irakiska parlamentets talman ansträngde sig att räkna ja-rösterna (148 för av 198 närvarande representanter - av totalt 275 platser i det irakiska parlamentet – det vill säga en liten majoritet på 53,8 procent) medan Al-Sadr-blockets representanter oupphörligt fortsatte att skrika stående och trummande på borden, var kulmen av en rad meningslösa ogiltighetsförklaringar och ajourneringar genomdrivna av de parlamentariska grupper som ännu förhandlade om de astronomiska summor och sinekurer som de skulle få i utbyte för sin jaröst:
"... Med presidentens underskrift på säkerhetspakten med USA har den summering av fördelar och nackdelar avslutats, som har hyllats av de tre kretsar som representerar Iraks nya härskande skikt: den [förenade] shiitiska alliansen, den kurdiska alliansen och [fronten] den sunnitiska harmonin."

"I och med att pakten träder i kraft, bevaras nuvarande status quo, det vill säga USA:s kontroll av landet och straffrihet för amerikanska soldater samt den nuvarande irakiska politiska klassens underkastelse, korruption och sekterism, men utan nödvändigheten att vända sig till FN , med motiveringen att det handlar om en tolererad närvaro som irakierna till och med har bett om."

Genom godkännandet av pakten har brytningen mellan den irakiska politiska kollaboratörsklassen och majoritetssektorn av motståndet – det politiska och väpnade – blivit total. Några grupper inom motståndsrörelsen som tolererade närvaron av "kritiska" representanter i parlamentet utan att godkänna detta har blivit mycket tydliga: "... Voteringen som gick av stapeln igår bevisar för det irakiska folket att de parlamentsmedlemmar som röstade för överenskommelsen har sålt Irak och folket åt ockupationsmakten, men deras försäljning är – Gud vare tack – ogiltig, för de har sålt någonting som inte är deras. Därför tillhör Irak fortfarande folket som bekämpar ockupationen och de politiska projekten med alla former av motstånd."
Alla dessa manöver och all akrobatik från olika politiska grupper för att två sina händer innan de röstar ja har bara lett till att fördjupa kritiken, särskilt mot den sunnitiska harmonifronten, som är ansvarig för initiativen att få till stånd en folkomröstning 2009 (som nu är planerad till slutet av juli), där folket får rösta om den pakt som i nuvarande stund redan tillämpas sedan sju månader. Det ger en föreställning om graden av transparens i det irakiska valsystemet och parlamentets mycket speciella logik. Det är tvivelaktigt om denna folkomröstning någonsin kommer att genomföras, för Ali Debbag, irakisk regeringstalesman har förklarat att folkomröstningen "... inte är en del av överenskommelsen, utan det handlar om ett avsnitt ur ett beslut som parlamentet har antagit, och som därför måste gå igenom presidentens byrå för godkännande och i anslutning till det måste publiceras i statens officiella bulletin".
Omedelbart före voteringen om överenskommelsen godkände det irakiska parlamentet ett dokument med titeln "Dokument för politisk försoning", som hade lagts fram av den sunnitiska fronten. Det handlar om en rad punkter för att förbättra samlevnaden bland irakierna – att återuppbygga de statliga säkerhetsstyrkorna på professionell och inte på sekteristisk grund (vilket indirekt innebär ett accepterande av den nuvarande irakiska polisens och militärens sekterism) och vädjan till de irakiska flyktingarna att återvända. Detta dokument uppfyller det som har blivit en regel i den irakiska politiska processen det vill säga att det är försett med en avslutande fotnot: för framtida reform.
Det mest uppenbara exemplet på det är den nuvarande irakiska konstitutionen, som man röstade om och godkände den 15 oktober 2005 med förbehållet att några av dess avsnitt skulle reformeras inom fyra månader. Fram till idag har inga förändringar gjorts. Inte ens den bullriga Sadroppositionen, som ständigt uppmanas dra sig ur den politiska processen och fullfölja sitt många gånger uttalade deltagande i motståndet mot ockupationen, kan undkomma följande angrepp: "Det är inte möjligt att å ena sidan avvisa pakten och framhålla att den är en komplott mot Irak och dess folk och å andra sidan klamra sig fast vid den politiska processen under förevändning att vilja avsluta den".
Paktens detaljer
"Säkerhetspakten om tillbakadragande av de amerikanska trupperna" (SOFA enligt den engelska förkortningen) är inget av vad den utger sig för att vara. Det angivna datum för tillbakadragande från hela det irakiska territoriet (den 31 december 2011) är inget annat än ännu ett datum på ockupationens väg, för avtalet stakar självt ut vägen för dess förlängning i sista paragrafen (artikel 30, moment 2): "Avtalet kan bara ändras genom en kompromiss mellan de båda parterna som respekterar bägge ländernas konstitutionella förfaringssätt."
Ännu viktigare är det faktum att detta avtal är en del av "Avtalet om en strategisk ram för en relation av vänskap och samarbete mellan Amerikas Förenta Stater och Irakiska Republiken", ett mycket mer omfattande avtal undertecknat samma dag och vilket varken har diskuterats eller publicerats på arabiska och som omfattar inte bara de avgörande punkter om relationer utan också ekonomiska, kulturella och hälsorelationer. I detta avtals avsnitt I, stycke 3 slås fast: "Den amerikanska arméns temporära närvaro i Irak beror på Iraks suveräna regerings begäran och inbjudan och respekterar fullständigt Iraks suveränitet." Det lämnar dörren öppen för en ny godtycklig "inbjudan" av Irak om amerikansk truppnärvaro på dess territorium.
Därför menar Nizar Samarrat att "... Förenta Staterna kommer att stanna i sina permanenta baser även efter 2011." Och Ali Debbag, den irakiska regeringens talesman, förklarade: "... efter den 31 december 2011 kan den irakiska regeringen be om avtalets förnyelse eller man undertecknar ett nytt om att de amerikanska trupperna skall stanna i Irak". De amerikanska trupperna är ingen välgörenhetsförening eller någon humanitär organisation som Röda Korset utan en makt som har sina egna intressen. Oavsett vem som regerar i Vita huset, så finns det ett etablissemang som slår vakt om sina intressen i hela världen".
Valet av Barack Obama tycks inte väsentligt ändra den militära strategin i Irak trots hans löfte att dra tillbaka trupperna inom 16 månader. Under valkampanjen talade hans vicepresident redan om möjligheten att ompröva detta löfte på grund av logistiska problem. Att försvarsministern Robert Gates stannar kvar ett år till bekräftar detta.
De amerikanska truppernas tillbakadragande från städerna och byarna till sina baser (förmodligen, och senast, den 30 juni 2009) är inte heller klart, för det finns fortfarande fem provinser – Nínive, Tamin, Saladino, Diala och Bagdad – där säkerheten ligger i amerikanska händer och de amerikanska myndigheterna kunde anse att de irakiska säkerhetsstyrkorna inte förmår kontrollera dessa områden.
En annan punkt av avtalet, som har framställts för publiken som ett stort framsteg, är att strafflösheten för amerikanska trupper och legoknektar på irakisk mark ska upphöra. Den irakiska juristföreningen har gett ut en kommuniké som delgetts CEOSI (Den spanska kampanjen mot ockupationen och för Iraks oberoende). Där analyserar man artikel 12 i detta avtal och understryker att ".Det är fullständigt klart att den här artikelns effekt på den irakiska rättskipningen – en grundläggande del av den irakiska suveräniteten – blir fullständigt osäkert eftersom den utesluter alla förbrytelser som begås i tjänsten – de ska dömas av de amerikanska myndigheterna" (stycke 1 och 3). Och stycke 5 av samma artikel anger att i fall någon som helst medlem av de amerikanska enheterna – militär eller civil "... arresteras eller grips av de irakiska myndigheterna, måste dessa omedelbart informera de amerikanska trupperna om detta och överlämna [de arresterade] senast 24 timmar efter gripandet."
Om brotten anses vara fall för den irakiska rättsskipningen (bara de som begåtts utanför baserna och icke i tjänsten), "ligger ansvaret för häktandet hos de amerikanska truppernas myndigheter, och dessa måste säkerställa att personerna står till de irakiska myndigheternas förfogande för undersökning och dom." Det betyder de facto att den nuvarande situationen med straffrihet bevaras, eftersom in- och utförsel av såväl materiel som amerikansk personal inte får kontrolleras av irakiska myndigheter. Dessutom, för att en amerikansk soldat ska kunna dömas i Irak, måste detta ske "enligt de principer och garantier som fastställs i amerikansk och irakisk lag. En blandad kommitté skall lägga fast metoder och mekanismer för att införa den artikeln" (avsnitt 8).
"Då en irakisk domstol dömer en amerikan, ska amerikansk och irakisk lag tillämpas som den blandade kommittén beslutar." För den irakiska advokatföreningen är detta ett brott mot artikel 6 i lagen om preventiv häktning nr 111 från år 1969 i den inhemska lagen, som klart fastställer att "vid brott begånget på irakisk mark skall den irakiska lagen och jurisdiktionen användas".

Polemik om versionerna på arabiska och engelska

Under tjänstevägens etapper och röstandet om avtalet i det irakiska parlamentet har det spekulerats mycket om USAs skäl för att hemlighålla den engelska originaltexten. Enligt mycket höga amerikanska tjänstemän, som citerades av McClatchy Newspapers var dokumentet "förtroligt men inte hemligstämplat". Till slut har bägge officiella dokumenten publicerats och alla farhågor har bekräftats.
Som exempel nämns artikel 24, avsnitt 1. Den arabiska versionen är kategorisk:
"Alla amerikanska trupper måste tillbakadras från det irakiska territoriet före den 31 december 2011" medan den engelska versionen använder formeln "shall" (skall) som anses ha en mindre definitiv betydelse och kan översättas med: "Alla amerikanska trupperna avses dra sig tillbaka från irakiskt territorium före den 31 december 2011".
Den engelska versionen är redigerad med detta ord, som antyder en möjlighet – ingen förpliktelse – och som har översatts till arabiska med en imperativ form.
Ett annat exempel framgår av ett nyhetstelegram från AFP, som återges av Tatib.net, där noteras att den interpunktion i avtalet som de amerikanska ansvariga vill upprätthålla är en annan än i den arabiska versionen. Det handlar om artikel 4, som tycks ålägga de amerikanska trupperna att i förväg informera om och samordna militära missioner med de irakiska trupperna. De amerikanska ansvariga säger enligt AFP "att USA inte tänker tolka den artikeln så, att vi skulle ge detaljerade informationer om någon militär operation". Orsaken att man sätter sig till motvärn är uppenbar: De irakiska säkerhetstrupperna är infiltrerade av motståndsmän och är föga pålitliga, och  utgörs till stor del  av sekteriska miliser avhängiga av Iran, något som skulle kunna utsätta amerikanska soldater för fara inför en överraskningsoperation. "Att informera irakierna i förväg är att inbjuda till förberedelse av ett bakhåll", framhåller samme ansvarige.

Irak efter den 1 januari
Allmänt sett förändras ingenting för irakierna, som fortsätter att lida under den brutala amerikanska ockupationen. USA:s uppdrag är enligt det nya avtalet att ”upprätthålla säkerheten och stabiliteten i Irak” (artikel 4, stycke 1) och garantera landet ”rätten till självförsvar” (artikel 4, stycke 5). Dess säkerhetstrupper kommer även i fortsättningen att kompletteras av ett okänt antal legoknektar och enheter av irakiska säkerhetsstyrkor, som bildas på konfessionell basis och följer sin egen agenda, vilken ofta överensstämmer med ockupanternas. Irak ska fortfarande behärskas av världens tredje mest korrupta regering instängd i den Gröna Zonen på grund av motståndsrörelsens närvaro och sin avsaknad av folkligt stöd; en regering som står i tacksamhetsskuld till Iran och dess särintressen.
Men detaljerna förändras. USA måste inte längre springa till FNs säkerhetsråd varje år för att förlänga sitt uppdrag i Irak, eftersom deras närvaro enligt avtalet – försäkrar de – är beror på Iraks vilja. Truppernas tillbakadragande till sina baser ska resultera i färre offer (de är inte längre så utsatta) huvudsakligen därför att deras närvaro på irakiska gator inte medfört någon minskning i attackerna mot dem själva och heller inte hejdat de sekteristiska mordattackerna. USA var tvungit att anlita irakiska legoknektar (de såkallade råden Al Sahua eller Väckelse) och att förvandla kvarteren i städerna till kommunala fängelser som delar befolkningen efter trosuppfattning med samma system av murar som växer upp i Palestina (och som förklarats olagliga av Internationella domstolen i Haag) med målet att avsevärt minska attackerna. Trots detta har motståndet förklarat att man har anpassat sig till Washingtons nya taktik och har ökat attackerna mot de amerikanska baserna.
Ändå förblir instabiliteten det allmänna grundläget för irakierna. Antalet civila irakier som dödats genom våldsamheter – vilka redan beräknas uppgå till en miljon tre hundra tusen sedan ockupationens början – förblir högt trots inspärrningarna: 340 döda i november och 278 i oktober. Utsikterna framöver ser inte heller lovande ut med de kommande valen på kommun- och provinsnivå den 30 januari 2009. Enligt schejk Harith al-Dari, generalsekreterare för  Föreningen för muslimska lärde kunde dessa val betyda ett steg närmare Iraks uppdelning, därför att de nya provinsråden troligen kommer att kräva större autonomi och en ny dragning av provinsgränserna som Basra och gränsområdet till irakiska Kurdistan  redan har krävt och närmar sig så de iranska önskemålen om en zon för sig i södra Irak. Inför denna möjlighet har tidskriften Al Mushahid al Siyasi förutsett att Förenta Staterna proklamerar sig själva "beskyddare av Iraks enhet" för att permanenta sin närvaro i Irak.
Inför det här scenariot har det irakiska motståndet upprepat sin förpliktelse till kampen för befrielse av den irakiska nationen från det amerikanska oket och ockupationsmaktens kollaboratörer, och de har samtidigt påmint att de terrorister som kom tillsammans med ockupanterna – Al Qaeda och de iranska miliserna – ska försvinna med dem.
Översättning från spanska: Einar Schlereth
CEOSIs anm.
1.http://daccessdds.un.org/doc/UNDOC/GEN/N07/650/75/PDF/N0765075.pdf?OpenElement
2. http://www.whitehouse.gov/news/releases/2007/11/20071126-11.html
3. Intervju gjord av artikelförfattaren 081123
4. “Kommuniké om  parlamentets antagande av säkerhetspakt”. Det irakiska motståndets politiska råd  081127  http://pciraq.org/index.php?option=com_content&task=view&id=55&Itemid=26
 5. “ Öppet brev till Iraks stolta folk om säkerhetspakten. Föreningen för muslimska lärde 081122
6. Intervju gjort av artikelförfattaren 081124
7. "Bagdad: bakom säkerhetspakten ligger en "kurdisk-shiitisk-sunni - pakt", Al Hayat, 081201,  översatt av Boletín de Prensa Árabe (www.boletin.org) . Finns på arabiska på: http://www.daralhayat.com/arab_news/levant_news/11-2008/Item-20081130-eefddf14
-c0a8-10ed-0074-2397cf822bcd/story.html
8. Kommuniké nr. 594 av de "muslimska lärdes och intellektuellas grupp " 081128. Finns på
: http://www.iraq-amsi.org/news.php?action=view&id=30361&22f488ea02739254ad712d60b3f34183
9. Deklarationer inhämtad av Al Quds al Arabi 081201, översatt av Boletín de Prensa Árabe (www.boletin.org)

10. Kommuniké nr. 594 från Föreningen för muslimska lärda i Irak  081128. Se även: "Al Sadr gruppen hotar att ansluta sig till motståndet", Al Quds al Arabi, 081201, översatt av Boletín de Prensa Árabe (www.boletin.org)
11. Artikel 24, del 1. Officiell text på engelska: http://www.whitehouse.gov/infocus/iraq/SE_SOFA.pdf
12. http://www.whitehouse.gov/infocus/iraq/SE_SOFA.pdf
13. Intervju gjort av artikelförfattaren 081123
14. Kommuniké av "Irakiska advokaters förening". Principiella kommentarer om  legala aspekter av säkerhetspakten mellan Irak och USA (på arabiska), 081125
15.ibid.
16. http://www.mcclatchydc.com/227/story/56474.html
17. http://www.tatib.net/popupwnd.aspx?FID=data/GEN_NEWS081126-160649.mht&Id=afe443d4-bdcd-4806-bc65-d66d3ab22783
18.Under de gångna två veckor har fyra amerikanska soldater dödats och åtta sårads i två olika aktioner av irakiska soldater. The New York Times 081126. Finns på:
http://www.nytimes.com/2008/11/26/world/middleeast/26mosul.html Enligt kommuniké nr. 593 från "Föreningen för muslimska lärda" från 081126 skedde attacken en Baach nära den syriska gränsen och resulterade i minst fem döda amerikaner där en av dem var officer. http://www.iraq-amsi.org/news.php?action=view&id=30320&f11c883486213a5f3dbafbf3a076a5bf
19.Amnesty International [AI] har visat sina farhågar angående de 16 000 irakiska fångar som för närvarande finns i de amerikanska truppernas fängsliga förvar och som skall överföras till de irakiska truppernas ansvar. För dessa fångar ".... finns risken att bli torterad och även avrättad". Med denna kommentar låter  man förstå att AI  inte fått en enda av de hundratals vittnesmål om tortyr i  amerikanska fängelser i Irak.  http://www.amnesty.org/en/news-and-updates/news/security-agreement-puts-16000-iraqi-detainees-risk-torture-20081128
20. Abu Mohamed, Fronten Yihad och Befrielsens talesman, bekräftar: ".... ständiga bombarderingar mot amerikanska ställningar .... Förr blev  amerikanska patruller målet, men nu när de har dragits till sina baser har motståndet använt taktiken att bombardera baserna; under de gångna månaderna, har de angripit flygplan och skjutit ner mer än ett." Personligt intervju 081124.
Den 29 november 2008 har den Islamiska armén i Irak, en av de viktigaste motståndsgrupperna, redovisat  sex operationer mot ockupanterna (http://www.iaisite.org/), därav tre bombarderingar av USA-baser.
21. http://www.uruknet.de/?s1=1&p=49242&s2=02
22.Intervju gjord av artikelförfattaren 080923
23.Al Mushahid al Siyasi, 081130, översatt i Boletín de Prensa Árabe (www.boletin.org)

0901

Vad gjorde Bush i Bagdad?
Bush och Al-Maliki skrev officiellt under SOFA-avtalet enligt vilket USA:s trupper ska ha lämnat Irak inom 3 år. FN-mandadet upphör 31 december i år.

Dessutom hann Bush såväl konstatera att ”kriget är inte slut” och påstå att kriget ”på ett avgörande sätt håller på att vinnas” av USA. Om Afghanistan sade Bush att ”vi gör hoppfulla framsteg”.
Inte lämnar USA ”guldgruvan Irak”( Sveriges handelsminister”, landet ”som flyter på ett hav av olja”( Wolfowitz) frivilligt.
”Den suveräna kolonin” kan bjuda USA:s trupper att stanna längre. 10 år eller så.
Innan bläcket ens hunnit torka säger Ali al-Dabbagh, talesman för AL-Malikis regering att det kan bli 10 år.
Enligt överenskommelsen ska amerikansk trupp dra sig tillbaka från Iraks städer under 2009, men USA:s befälhavare i Irak general Odierno förklarar att USA:s trupper ska stanna i städerna efter ”dead-line”.
081216

”Obama planerar inte att avsluta ockupationen”
Obama skulle dra tillbaka amerikansk trupp inom 16 månader, hette det under presidentvalskampanjen. Löftet bidrog till valsegern. Den som varit mer lyhörd för vad Obama verkligen sagt och säger, vet att amerikansk trupp inte dras tillbaka frivilligt. Obama har inte stuckit under stol med att ”kvarvarande trupper” ("residual forces”) kan behövas i Irak om ”situationen så kräver”. De kan kallas ”rådgivare” och finnas i 10.000-tals tillsammans med de privata legoknektarna som aldrig nämns.
Valet av Joe Biden som vice-president och hökar som rådgivare bådar inte gott.
Vårt hopp står till ”gräsrötterna”.
0901

Senast ändrad: 2009-09-27
.
IrakSolidaritets
Plattform
.

• USA ut ur IRAK – villkorslöst och omedelbart!

• Ett fritt och självständigt Irak!

• Stöd motstånds- kampen!

• Inget svenskt stöd till ockupationen!


----------------------


• An unconditional and immediate US withdrawal from Iraq!

• A free and independent Iraq!

• Support for the resistance struggle!

• No Swedish support to the occupation!


Iraq Solidarity Association in Stockholm

.
Irak
.
International Anti-Occupation Network
.
Fred i Irak är en möjlighet
Le Feyt-förklaringen
Le Feyt forklaring 08.pdf
.
.
IrakSolidaritets
Uttalanden
Läs mer
.

Brännpunkt Irak
(vår tidning)

Läs mer
.
Irakiska oljeinkomster ska gå till irakiska flyktingar
Iraqi International Initiative on refugees

Läs och skriv på!
.
Iraks kulturarv måste räddas
Läs och skriv på!
.
Stöd Iraks akademiker och intellektuella!
Läs och skriv på!
.
USA ut ur Irak
../../page_images/dot.gif
Powered by Enburk
© 2005-2008 IrakSolidaritet | Kontakt: info@iraksolidaritet.se | http://www.iraksolidaritet.se .