USAs förvarsminister Donald Rumsfeld har anklagat Iran för att vara världens främste understödjare av terrorism. Rumsfeld sa till Munich Security Conference att världen måste förbereda sig inför en långvarig kamp mot islamska terrorister som ha sa vill sätta upp ett globalt islamskt imperium. USAs försvarsminister sa att arbetet måste fortsätta för att finna en diplomatisk lösning som hindrar utvecklingen av Irans program för urananrikning. Irans försvarsminister Mostafa Mohammad-Najjar citerades i iranska stats-TVn och sa att Rumsfeld kommentarer var kränkande och en löjlig återspegling av ledarna i Vita Huset. (Deutsche Welle, News, 04.02.2006, 16:00 Uhr UTC)
Bush-administrationen antog denna vecka formellt beteckningen "long war" på kriget mot terrorismen. Därmed förvandlar administrationen en enkel beskrivande fras till ett officiellt namn, och kanske upphöjer den till klassen av beteckningar på tidsepoker som "kalla kriget" och "världskrig".
Washington Post Staff Writers, 3 februari 2006
Men oppositionen i USA tiger inte still. Kolumnisten
Katrina vanden Heuvel i veckotidningen
The Nation skriver samma dag: Jasså nu har Bush-administrationen givit ett officiellt namn på kriget mot terrorismen. "Long War." Vem vet om denna beteckning består? I augusti sträckte Bush sig efter sin ordbok och beslöt att GWOT ("The Global War on Terror") skulle vara "The Global Struggle against violent extremism". Denna beteckning bestod i hela två dagar. Detta "long war" låter mest som oändligt krig för mig. Och det kommer mig att tänka på fortsättningen, konsekvenserna för våra fri- och rättigheter. När allt kommer omkring har vi haft tidigare perioder i USAs historia när olagligt spioneri förekommit, när rätten till rättslig prövning av ett frihetsberövande inte gällt, när oskyldiga civila fängslats, när tortyr godtagits, när exempellöst hemlighetsmakeri tillämpats i namn av landets säkerhet, och när presidenten brutit mot lagen. Men har det någonsin skett samtidigt? Det tror jag inte. Och om så är, har de aldrig lovat att denna sång ska bestå för resten av vårt naturliga liv. Och, än viktigast, andra tillfällen av överdrifter och övergrepp i vår historia har följts av en period av ånger, och sedan reformer. Men om denna administration påstår att vi står i ett krig utan slut (alias "långt krig"), betyder det också att kriget mot våra grundläggande fri- och rättigheter inte känner något slut? Jag menar att vi ska bekämpa idén om att detta är ett "långt krig" (alias krig utan slut), eller ens ett krig alls. Låt oss göra en definition som är sann och riktig för de tider vi
lever i.
