USA står idag för 47 procent av världens militärutgifter och de närmar sig kalla kriget, skriver Ramel. De fyra närmast följande länderna Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien svarar vardera för 5 procent.
"Medan EU:s militärutgifter belastar cirka 2 procent av BNP blir siffran för USA:s del dubbelt så hög eller 3,9 procent. Utgifterna har under Bush årligen ökat med 10 procent."
Det är upprustningen som till stor del står för USAs så kallade robusta ekonomiska utveckling. Men liksom kriget mot terrorismen finansieras upprustningen på kredit, till stor del från Kina.
Den ekonomiska uppgången är ett tecken på att febern stiger, skriver Ramel.
Svenska Dagbladet meddelar 10 mars 2006 att Stig Ramel avlidit, 79 år gammal. (Dödsruna i
SvD av Anders Björnsson.)
Hotet mot den amerikanska demokratin som förre presidenten Eisenhower varnade för kommer från det militärindustriella komplexet.
Ramel pekar på vice-presidenten Dick Cheney som tidigare var vd för Halliburton, världens 12e största företag inom krigsindustrin. Cheney är en av de främsta pådrivarna av kriget mot Irak och Halliburton och dess dotterföretag har ökat sina intäkter av kriget, under 2003 från 480 miljoner dollar till 4 miljarder. Dotterbolaget KBR, som var störst på vapenleveranser till Irak, fick ett kontrakt värt 10,8 miljarder för juni 2002 till juni 2004.
"Men hur länge vågar kreditorerna fortsätta att köpa amerikanska statsobligationer? En desperat supermakt kan ta till desperata medel när fötterna sviktar", avslutar Stig Ramel, som också säger att historien lär oss att upprustning förr eller senare leder till krig och USA anser sig vara i krig mot terrorismen.
Läs Stig Ramels artikel via länken nedan.
Sajtredaktörens kommentar:
"Upprustning tenderar till att leda till krig därför att politikerna och militären vill pröva de dyrbara vapen man skaffat. Man investerar inte i krigsmuseer", säger Ramel.
Frågan är om denna drivkraft finns även för svenska politiker och militärer. Vi har de svenska soldaterna i Afghanistan. Deras roll där kan inte jämföras med tidigare fredsbevarande aktioner i FNs regi som svenska politiker brukar berömma sig av. Hittills har två svenska soldater dött i Afghanistan. Hur många till ska det bli när svenska militärer "äntligen" får pröva sina krafter på riktigt i denna Nato-styrda operation?
Utlagd 2005-12-17
