Kaos och valfars fortsätter
Alla försök att upprätthålla ens en fasad av legitimitet har misslyckats.
Fler artiklar om valet 7 mars.
Valfarsen inför parlamentsvalet 7 mars fortsätter.
Alla försök att upprätthålla ens en fasad av legitimitet har misslyckats. Det står mycket klart att valrörelsen handlar om att eliminera partier och kandidater som bjuder den sittande ockupationsregimen konkurrens. Alla motståndare anklagas för att ha band till Baathpartier och/eller Al Qaeda.
Att överhuvudtaget tala om utveckling mot demokrati om än inte ”perfekt”, betrakta valröreslen som legal, behandla Al Maliki som en respekterad regeringsledare är skandal. Det gjorde vår utrikesminister nyligen när han invigde Sveriges ambassad i Bagdad och ett konsulat i Erbil.
Irak har slagits i spillror av 7 års ockupation. Över en miljon människor är ockupationens offer och närmare 5 miljoner är flyktingar i eller utanför Irak. Efter andra världskriget dömdes krigsförbrytare till döden. Dagens krigsförbrytare går fria och behandlas med respekt.
Ingen ”politisk process” pågår. Det handlar om maktkamp mellan partier där de flesta ledande figurerna ingått i de olika ockupationsregimerna och stöder USA. Såväl kurdpartierna som de sekteristiska, proiranska shiamuslimska partier USA stött sig på i Irak, har uttryckt att de vill att USA stannar kvar. Deras makt vilar på USA:s militära närvaro. Det gäller även Al Malikis parti Dawa.
Al Maliki utopade omedelbart sitt stöd för bannlysningen av politiker och partier, dvs uppmaning till splittring av landet. Den ”nationalistiska” fernissan, behövlig för att dra till sig väljare och som tonade fram i regionalvalen förra året, faller allt snabbare av.
Det förbjudna Baathpartiet har fått en framträdande roll i valpropagandan. Eftersom alla som uttrycker opposition, alla sekulära krafter som är emot ockupationen, de som försvarar ett enat Irak, de som inte vill sälja ut Iraks olja och gas, motståndsrörelsen, antiockupationsgrupperna anklagas för att vara Baathpartister
De anklagas dessutom av Al Maliki att med Al Qaeda ligga bakom bombdåden i augusti och oktober 2009.
I denna kamp mot meningsmotståndare avrättas folk, arresteras, försvinner, blir bannlysrta och förföljda, utslängda ur sin stad som de 19.000 familjerna i Najaf.
Den 21 februari fördes 67 mördade personer enligt uppgift från sjukhusen till sjukhusens bårhus i Bagdad enligt anonyma sjukhusuppgifter. Mördarna hade använt ljuddämpare och skapar skräck och rädsla.
De flesta offren är tidigare statsanställda, arméofficerare och Baathpartister.
De är svårt att inte se detta som ett led i valrörelsen.
”Valagenter” betalar för röster. Fattiga familjer står i kö och får betalt när de röstat 7 mars.
Falfusket är monumentalt.
Befolkningen i staden Tal Afar uppmanar politikerna att komma med politiska program i valet istället för valmutor till fattiga mot deras röster.
Tal Afar ligger i Nineveprovinsen där Mosul är huvudstad.
Vapen mutar klanledare för att stödja Al Maliki i valet.
Löften om el och vatten är vanliga i valrörelsen i röstfångeriet. Energiministern uppmanar politikerna att inte ge ”luftiga löften” de inte kan hålla.
Vallängden utgår från ”mat för oljakorten” från sanktionstiden. Handelsministeriet som ansvarar för vallängden anser att detta förfarande har stora brister. T.ex. har 100.000 döda inte avregistrerats och förfalskningar kan ha skett.
Al-Maliki har länge anklagats för att rensa armén, avskeda politiskt oppositionella inom administrationen. I september t.ex.avskedades chefen för underrättelsetjänsten och flera befälhavare inom armé och polis ersattes av folk ansedda lojala mot Al-Maliki.
Någon förklaring har aldrig getts. Folk straffas med döden efter rättsvidriga processer eller inga alls.
”Arresterade försvinner till fångläger där fångarna inte finns i centrala register. Enda sättet att bli fri är ofta att betala mutor.
Folk anklagade för det ena eller det andra, erkänner i TV efter tortyr.
Med USA:s hjälp har säkerhetsapparaten vuxit snabbt. Inrikesministeriet meddelade i september 2009 att det förfogade över en speciell vaktstyrka på 128.000 man bara för att bevaka VIP-personer”
Journalister hotas och skräms. Pressen censureras och lagar förbereds för kontroll av bokimport och internetanvändning.
Förbud för politiker att ställa upp i valet är med andra ord inget nytt utan fortsättning på en lång historia av förföljelse och utrensningar av meningsmotståndare.
Kaos råder inför valet.
Det är fortfarande oklart vilka som får ställa upp i detta val.
Bannlysningen var så skandalös och ännu en skamfläck för USA och dess klientregim.
En panel bestående av 7 domare upphävde bannlysningen, men omöjliggjorde ändå för majoriteten av de bannlystas att delta. På kort tid skulle de diskvalificerade överklaga. 171 personer gjorde det, men bara 26 godkändes.
Saleh Al-Mukhtar, sunnitisk ledare för koalitionen Iraqiya och med stora möjligheter att utmana Al Malikis valallians och parlamentsledamot som för länge sedan lämnade Baathpartiet, men är sekulär, fortsätter att vara bannlyst.
Han manade först till bojkott, men ändrade sig och uppmanar folk att rösta.
Motståndsrörelsen och antiockupationsgrupper uppmanar till bojkott av valet. Däremot kommer de inte att hindra folka att rösta.
Några artiklar med historik
En genomgång av Avbaathifieringskampanjen.
Bannlysningen av Dr Al-Mutlaq has redan skadat en del av valets legitimitet och uppfattades av många irakier som ännu ett exempel på politisk förföljelse av oppositionsledare”.
”Situationen i Irak är förfärlig och kommer troligen att förvärras under året, men ska inte användas som ursäkt för att försena eller uppskjuta USA:s tillbakadragande från landet”.
Raed Jarrar
100305
